Snow & Monsters In My Mind!

Sitter en onsdag kväll med Nicke och vi fick liksom ett ryck mitt i ingenting och började lyssna på bumbibjörnarna och Scooby Doo sen slutade det med att vi ville se Tarzan & Mulan så nu sitter vi och väntar på att det ska bli klart!
 
Mulan var min favoritfilm som liten, inte Askungen eller Snövit, nej! Det skulle vara Mulan! Mulan var nog min favorit för att hon inte var en såndär mesig disney-prinsessa, hon slogs och kämpade, det var liksom något som jag ville vara i mina drömmar som flicka, jag ville inte ha en rosa fluffig klänning, jag ville vara en hjälte! Ville slåss mot "Bad-guys"!
 
Sitter med min kära monster och glor på min läskiga kossa... Ja, en kossa, den är mjuk och ser så ledsen ut vilket är lite halvt creepy!
 

Oh! Snö, underbara snö! Har längtat efter dig sen du försvann, och nu är du tillbaka!
Har velat ha snö i flera veckor, men kommer antagligen tröttna på snön efter några veckor.. Wow! Människan är verkligen bra ibland..
 
Snön är som att uppleva en helt ny och magisk värld, fick faktiskt en bok-idé/film-idé förra året av snön och kommer ihåg den fortfarande..Måste göra någonting av alla mina idéer!
 
Ska kolla på Mulan nu, Good night sweethearts! ♥
 
 
Bilden gör inte som jag vill så den får bli...såhär.. :(
 
Där är min fina, läskiga kossa! & min kära monster då... :)
 
 
xoxo
BblackStar

X-mas gift!

"I know it's something wrong with us, I wish I knew, but I don't. You are one part of my life and you are the part I love. But what to do when the part is falling down to the ground? And What to do when it falls faster than your reaction?"
 
"I have so much angry, so much frustration in my life. I'm trying so hard, Sometimes I do wrong and sometimes, I do right. You are the reason to this, you are the resaon I'm still lost, but you are not the reason to my happiness, not the reason to why I'm still faighting, you are not the reason to why they love me.
You lost it and I'm not going to sorrow. I'm going to live my life with happiness, with or without you. I'm not going to fall to the ground, I will not give up. Not anymore."
 
Hey! 
Tänkte ta upp lite julklappstips ifall du inte vet vad du ska köpa till kompis/flickvän :) Jag personligen längtar inte till julen, eller kanske lite eftersom jag ska fira jul med min pojkvän och hans familj i Norrland. Kommer bli mysigt! Nej, men jag tar upp julklappstips för at jag inte har något att göra just nu.
 
  • Böcker! (till bokläsare, alla uppskattar inte böcker som jag gör)
  • Smycken! Smycken är aldrig fel och speciellt inte till en tjej! Armband kan man aldrig ha förmånga av (säger jag som har tio per arm typ :))
  • Smink/nagellack! Köp en tjej smink eller nagellack, skarpa och glada färger är alltid kul att få!
  • Nallar! Tror inte jag vet någon som inte gillar nallar och sen är det ju klart att det kanske skulle se lite fel ut om en kille gav bort en nalle tilll sin tjej kompis, nallar ger budskap, glöm inte det!
  • Kanske bara ge en lapp eller något annat kul där du bjuder henne på bio,bowling eller något annat kul.
Det här är mina tips för idag! :) Hopppas ni fick er några idéer!
 
 
xoxo
BblackStar
 

Breaking Dawn - Part 2

Idag var jag iväg med Nicke och klippte och färgade hans hår då jag fick något att säga till om den här gången. Helt ny frisyr som han aldrig provat, men han blev väldigt nöjd. vad jag vet iallafall, vem vet, han kanske har någon slags ångest eller ilska som han håller inom sig? Hans hår blev mörkbrunt förresten! Sen efter det var vi ute och åt pizza med hans farmor och farfar och hans bröder.
 
Efter det fikade vi hos hans farmor och farfar och sen bar det åt till Kista galleria för att gå på sista delen av Twilight. Är väldig nöjd! Filmen var bättre än jag trodde och ärligt talat så var den bättre än dom andra Twiligt-filmerna. Kristen Stewart (som spelar Bella Swan) spelade sin roll bättre som vampyr och hon hade fler ansiktsuttryck i den här filmen än vad hon haft i dom andra! Kristen Stewart, känd för att inte visa några känslor har precis förvandlats till värsta humörsvängnings-bitchen! Yaaay!
 
 
I sista filmen:
 
http://images4.fanpop.com/image/photos/23800000/Kristen-Stewart-Emotional-chart-revised-kristen-stewart-vs-emma-watson-23831784-490-810.jpg
 
I dom andra filmerna:
http://cdn.ebaumsworld.com/mediaFiles/picture/2227705/82410884.jpg
 
 
xoxo
BblackStar

Happy Without You? - No!

Tänkte ta upp en sak idag.. Mobbning är det stora ämnet idag!
Har länge tänkt att göra någon slags rörelse mot mobbning, jag själv var mobbad i grundskolan och det pågår ju överallt. De flesta av er har säkert hört talas om Amanda Todd?
 
De som inte vet så var det en tjej I Canada som var riktigt utsatt både efter skoltid och under skoltid. Hon hade skickat en bild på sina bröst till en kille, som lade upp det på nätet, vilket ledde till att väldigt många började ogilla henne, hon blev av med sina kompisar och människor sa till henne varje dag att hon inte förtjänar att finnas. Tillslut orkade hon inte mer och tog sitt liv. Innan hon begick självmord lade hon upp en video på Youtube. Tryck bara på länken så kommer ni till videon.
 
https://www.youtube.com/watch?v=vOHXGNx-E7E
 
& fortfarande idag kan folk sitta och säga att hon förtjänade att dö? Att hon förtjänade allt? Hur kan en människa inte ha rätt till sitt eget liv? En del människor behöver skaffa sig en själ och ett hjärta. Lite sympati kan man väl känna? Men tydligen inte.
 
Mobbning finns i så många former, det kan vara ytligt, diskret, via internet, misshandel eller bara glåpord och för att vara ärlig så svider orden mer än slagen.
Jag tror att det är så för de flesta. Orden tar sig tillslut in i själen och skapar ärr.
Hur tänker människor egentligen? Varför ska man vara elak mot varandra? Vara så hjärtlös?
Nu när jag började gymnasiet så märkte jag en stor skillnad på grundskolan och gymnasiet. I grundskolan är de flesta så dryga, de är elaka och det är liksom inte okej att vara annorlunda, varför inte? Varför ska man inte vara sig själv? Varför är människor skapta på det sättet?
 
På gymnasiet accepterar fler varandra, i allfall inom ES-klasserna. Vad jag har hört och upplevt så är det att de flesta är mer öppna, de bryr sig inte liksom. Det är typ: "Du är människa, jag gillar dig!" Och så på något vis är man kompisar. Varför kunde inte grundskolan vara lättare?
 
 
 
Idag ska jag köpa vinterskor och träffa Nicke! Saknar honom så mycket... ååå vill ha honom här nu!
 Älskar honom så mycket! Är ingenting utan honom, bara stoft.. :(
 
juste! Ett ljus gick upp för mig igår, det är att jag ska kämpa för att skriva olika noveller/böcker, beror på vad jag känner för, ska skriva på svenska och försöka skicka in det till ett bokförlag, vill ha en publicerad bok! :)
 
Önska mig lycka till!
 
& eftersom det är fredag idag så får ni ha en mysig kväl! :)
 
FREDAGSMYS!
 
 
 
http://cdn.publishme.se/cdn/5-2/2382288/images/2012/just-girly-things-35_large_183307121.jpg
 
xoxo
BblackStar
 

Living In My Heart

Hej alla vackara och underbara människor!
Är på väldigt gott humör idag! Känner att livet är fullt av möjligheter och jag meanr det är det ju? Jag har fortfarande livet framför mig, det har ju och försig alla.. Men jag har så mycket jag vill göra, jag vill resa jorden runt, göra filmer, bi sådespelerska, träffa nya människor och ha någon jag älskar.
 
Jag har ju Nicke (Min pojkvän) som jag säkert kommer vara tillsammans med för alltid, man kan ju alltid hoppas, eller hur? Saknar Nicke så mycket just nu, har snart inte sett honom på snart en vecka och det känns så konstigt att inte ha någon där hela tiden, att inte ha någon att kramas med, inte prata om helt udda saker som vi brukar göra, ingen att putta ner från sängen eller skrämma skiten ur. Nicke är den bästa och den mest perfekta kille (för mig) som jag någonsin träffat. Och ärligt så har jag träffat många killar och alla har inte visat mig den respekt som jag inser idag att jag förtjänade.
Nicke gör det, han visar mig respekt, han visar mig kärlek och han ger mig så mycket glädje att det inte går att beskriva. Han gör mig så lycklig! Har alrdig varit så lycklig med någon person förut. Han bor två timmar från Hölö, men jag är hos honom rätt ofta.
Sover där i veckan ,det är lite närmare till skolan också, tror jag tjänar 10 inuter. Så man kan säga att jag nästan bor där. hihi <3 Men nu har det nästan gått en vecka utan honom och eftersom jag är lite halvt beroende av honom så saknar jag honom något enormt just nu! Han är liksom...Nicke! Klart jag saknar honom. Den bästa i mitt liv just nu.
 
Igår råkade jag somna på engelskan, fast bara i några minuter eftersom mitt huvud dunsade in i bordet...Det var knäppttyst i klassrummet och så hör man en stor fet duns..Gjorde illa min potatisnäsa :(
 Försökte diskret att banka händerna i bänken för att de inte skulle tro att mitt huvud åkte ner i bordet med flit eller något... heheh...Alla råkade kolla på mig, ett lätt sett att dra till sig uppmärksamhet på! :D
 
 
 
 
 
xoxo
BblackStar

Wednesday

"En blick och osäkerheten var tillbaka, ångesten också. Det var du. Minnen flödade in i skallen. Ögonblick från när jag sårade dig och jag minns hur djupt jag ångrade mig, men du trodde mig inte. Du tror mig inte nu heller. Det var nästan som om jag kunde ta på ilskan du hade mot mig. Det högg till och det var nästan som allt var i slowmotion när du gick förbi. Av ditt ansiktsuttryck att döma så såg du scockad ut. Ja, ingen förväntas att se mig här, ingen vill se mig här. Jag ville säga något, kanske be om ursäkt för den jag var då för ett år sen. Men var det bara jag som gjorde fel? Våra blickar möttes och jag log, kanske för att få tillbaka ett leende, elelr för att visa att jag kan le trots allt dåligt. Trots den dåliga behandlig jag fått av dig och av andra. Det var inte bara jag som gjorde fel. Du gjorde också fel."
 
Aldrig tänkt att jag kan vara någons förebild, nu undrar jag hur jag kan vara det, vad gör jag som är så fantastiskt? Jag vet inte, jag själv kanske ser det som onödigt, som töntigt, men hur ser någon annan på saken? Det vet jag inte. Du kanske är någons förebild bara att du inte vet om det. Personen som berättade för mig  att jag är hennes förebild gjorde mig väldigt glad, gjorde min kväll! Att en sån liten sak kan göra en så lycklig...Små saker gör ens liv betydelsefullt, mer än man anar.
 
"Du bara kom gåendes där, helt förändrad. Men jag såg fortfarande att det var du. Tajta jeans. Halvrakad skalle, kall blick och den var riktad rakt igenom mig. Jag stod där i kylan och verkade vara halvt shockadav att se dig. Jag slutade med vad jag höll på med och jag ler mot dig, jag vil så gärna säga något. Jag säger "Hej" och det enda jag får tillbaka är en blick som säger att jag borde hålla tyst. Det var ilska i den blicken, men jag såg att du kollade på mig. Jag log nervöst mot dig men du rörde inte en min. Du bara sätter dig i busskuren och låtsas som om jag inte finns, stänger mig ute. Jag hade totalt glömt bort att du hatade mig, eller inte gillade mig särskilt mycket längre. Vi var ju så nära vänner, vi berättade allt för varandra. Var det därför jag ville bort? För att alla människor som inte gillar mig finns kvar? För att mäniskor slutade acceptera mig, för att de visste för mycket om mig? Det blev helt plötsligt ännu kallare, din blick var hård och du visade inte en min, det var som om ditt ansiktsuttryck var dit målat och inte gick att förändra."
 
 
 
 XoXo
BblackStar

Some quotes

 
 

"Sometimes, We Just Have To"
 
"Måste jag verkligen välja? Måste man alltid förändra saker och ting? Varför kan det inte vara som det alltid har varit? Elelr varför kan man inte bara lämna det? Som om man river upp gamla sår, tar upp allt igen och upplever det om och om igen genom drömmarna. De ständiga mardrömmarna skrämemr mig, för de är sanna."
 
"Never Give Up!"
 

"Man kämpar hela livet, ibland tycks man inte komma någon vart, men det gör man. Det kanske känns som om tiden står stilla ibland, men den rör sig framåt, snabbt."

 "
You Are Never Alone"
 
"Ibland känns det så självklart att man har någon vid sin sida, men vid de värsta ögonblicken i livet känner man sig så övergiven, så ensam, även om man har folk omkring sig. Varför ska det vara så? Varför inte bara må bra? Varför ska man må dåligt? Måste dåliga saker hända? Måste människor må så pass dåligt att de tar sitt liv? Svaret är enkelt, nej! Det måste inte vara så, men världen är uppbyggd så. vi ska må dålig och vi ska känna oss övergivna, men man får ändå inte glömma, vi är inte ensamma även om det verkligen känns så ibland"
 
 
xoxo
BblackStar♥

If They Would Listen To You & Me

"Om någon bara kunde se på något sätt, eller ha kraft att förstå."
 
Bara så kalla ord, ögonen som flackade runt i rummet. Han ville inte vara kvar där, ville inte prata med mig. Jag hade kanske föreställt mig att det skulle vara ett lyckligt ögonblick, ha aldrig förväntningar. Jag vet själv att jag aldrig ska ha det, jag brukar vanligtvis aldrig ha några förväntningar, men den här gången hade jag det, kanske var det fel av mig men jag kunde inte låta bli. Jag kunde inte låta bli att sträcka mig längre fram mot ljuset, men slaget mot mig kändes så oerhört smärtsamt. Som ett slag i magen. Vill han inte se mig? Vill han att jag ska lämna honom ifred. Han var så förändrad, rösten var inte hans längre, det var knappt att den bar för mig. Mållös. Ville säga något men fick inte fram något, bara om hur han mådde och vad dom säger, men det var bara korta svar på mina frågor. Han bara dök upp där, från ingenstans (från dörren, men ändå) och försvann lika snabbt som han kom.
Hur är det meningen att man ska hålla kvar någon i sitt liv när den andra personen inte verkar kämpa tillbaka? Varför kämpar de inte tillbaka? Är det av rädsla?
 
En del människor ger upp så lätt, en del är svaga medans andra är starka. Jag är stark, det vet jag idag, om inte de människor jag omger mig med inte hade sagt något hade jag kanske aldrig vetat det. Ibland älskar jag uppmärksamhet, men jag håller mig mest i bakgrunded för att jag är rädd att skjuta bort andra, rädd att de ska hamna i bakgrunden och det vill jag inte. Jag trivs med att vara jag, men ibland avskyr jag det. Så är det med alla människor.
Så är det med ens dagar, iland är dom bra, ibland är dom dåliga.

Man måste ha mod till att trotsa, mod till att våga säga vad man tycker och mod för att leva. Jag har det modet. Men det jag inte har mod för är att våga förändras. Jag är rädd för vad människor ska tycka, vad de ska säga och vad jag kommer att tycka om mig själv. Jsg låter hellre tiden förändra mig. Det finns många personer som säger att de vill förändras, men varför ska man vilja förändras? Det kommer bara röra till det för en, jag sa till en person en gång när han/hon berättade att han/hon ville förändras, jag sa: Varför vill du förändras? Vet du hur jobbigt det är? Låt istället tiden förändra dig, du behöver din energi till andra saker.
 
Jag har lärt mig att man ska ta hand om 1 sak i taget och det gör jag, per dag. Idag kanske jag tar hand om mitt liv en aning, i morgon tar jag kanske hand om skolan och dagen efter det tar jag hand om mitt liv igen. Vi kan inte bara ta hand om en sak hur länge som helst, vad skulle då hända? Men det är samtidigt svårt att handskas med flera saker samtidigt, visst, jag är tjej och jag kan göra flera saker samtidigt, jag säger bara att det inte är det enklaste som finns.
 
Ha modet att leva och glöm inte att bara för att någon säger att ditt liv är obetydelsefullt så betyder det inte att någon annan tycker samma sak. De behöver inte alltid säga att de älskar dig, de kanske gör det utan ord, var uppmärksam.
 
xoxo
BblackStar♥
 
 
 
Remember, You Are Never Alone, Even If It Feels Like It.
 
 
 
 
 
 

Hittade en Novell i utkast :)

Hittade den här bland mina utkast... Tänke bara publicera den och se vad ni tycker :) (Är inte rdigerad så ni får stå t med den precis som den är)


Först hörde jag de djupa andetagen. De som skrämt mig så mycket. Jag backade mot stängslet och insåg att jag inte kommer längre än så här. Jag kände gräset under mina bara fötter. Jag orkade inte springa längre. Att fly var svårare än jag trodde. Jag kollade åt alla håll för att försöka se en flyktväg men ingenting. Bara mörka träd. Jag visste inte ens var jag befann mig.Jag ville skrika, gråta men samtidigt vågade jag inte göra ett enda ljud.
 
 
Jag hörde andetagen. De som hade varit tillsammans med mig nere i mörkret i hur länge? Dagar? Månader? Jag vet inte, jag slutade att räkna efter 16 dagar. Jag minns inte ens hur jag kom hit. Jag minns bara att jag var ute med hunden och sen så minns jag att jag i nästa ögonblick vaknade upp här. Bland döda kroppar. Bland gamla människoben. Ruttna matrester och bland ångesten. Jag mins rädsan jag hade när jag vaknade upp.
Hur stark jag kände mig, men samtidigt svag. Jag måste ta mig härifrån. bort från alla blodiga kroppar, från alla slag, från alla tomma ansiktuttryck som stirrar på mig dag in och dag ut. Som stirrar på mig med en räsla och bedjan om att få fortsätta leva. Jag flyttade mig försiktigt åt höger, försökte hitta en väg ut. Mitt ute i ingenstans.
Hur ska jag ta mig härifrån? Jag vet inte hur många de är. Tre? Fem? Jag kollade på mina blodiga ben, på mina bara armar. Smutsig av allt jord, blodig av alla slag. Mitt blonda hår hängde i ansiktet på mig. Det enda jag hade på mig var mitt lila linne och mina svarta skjorts. Det som jag hade på mig när jag var ute med hunden. Nu var de blodiga och sönderrivna.
 
Kläderna hängde i slamsor runt min kropp, men jag ville inte ta av mig det. Jag vet inte hur männen ser ut. Jag vet att de är män. Det har jag sett på deras skuggor. Om jag är kvar här ute länge nog, hinner det bli ljust och det blir enklare att se en väg ut. Jag vill bort härifrån. Bort från all dålig energi. Efter mig kommer de ta en annan tjej. De kommer våldta och behandla henne som skit. De kommer misshandla henne och skära henne med en kniv i ansiktet. Förstöra hennes skinn. Slå henne blodig och sen kommer de låsa in henne i en mörk bur. Långt ner i underjorden. Hon kommer sitta där, försöka dyrka upp låset med sina naglar. Gråta sig till sömns varje natt. Sitta ihopkurad som en boll och lyssna efter minsta lilla ljud. Hon kommer sitta inlåst och det enda hon får är lite vatten och torkat bröd. Det enda som kan hålla henne vid liv. Det är det de gör med varje offer de tar.
Jag är ett offer. Jag slåss för att överleva, jag kämpar och jag vill fortsätta leva. Jag satt där nere i underjorden. Smed planer, stirrade på alla döda kroppar som stirrade på mig. Jag överrumplade en av männen med sticka en nål i ögat på honom. Jag hade hittat en nål på en av de dödas kläder. Jag hade flytt upp till ljuset och nu är jag här, och jag vet inte hur länge jag har varit här. Det känns som timmar, säkert bara några minuter som gått. Livrädd för att röra mig.
 
Jag vet att de kommer döda mig den här gången. De kommer vrida nacken av mig eller kväva mig till döds med en plastpåse. Strypa mig med en pinne eller något ännu värre. Jag ryste av tanken. Jag sprang åt höger. In bland träden och röster hördes bakom mig, men andetagen avlägsnades. Jag började vänja mig vid mörkret. Jag såg träd som svepte förbi mig i farten. En himmel som stirrade på mig med glittrande stjärnor. Kylan fick mig att rysa, men jag frös hellre än dog. Pinnar rev mig på benen och jag försökte att inte trampa på så mycket pinnar. Mina bara fötter trampade i lera, jag sprang allt vad jag orkade. Och det är inte mycket. Det kändes som om jag skulle falla när som helst och bara somna in. I slutet av skogen borde det finnas en väg och där det finns väg finns det hjälp. Jag såg hoppet framför mig. Hur blir det att träffa Johnny igen?
Har någon märkt att jag är borta? De kanske tror att jag är död? Det här är precis som i en av de där skräckfilmerna, bara att jag tänker mer än dom. Jag såg mammas och pappas ansikten för min inre syn.
 
Deras leende. Hur glada de kommer bli att få träffa mig igen. Jag såg att solen höll på att gå upp i horrisonten. Snart hemma, tänkte jag. Jag hade den där känslan av att jag kommer hem sen, av att de kommer ge upp i gryningen. Jag hörde mina egna andetag. Jag försökte vara så tyst som möjligt. Rädslan av att de helt plötsligt skulle upptäcka mig skrämmer mig. Jag snubblade över en trädrot, den bara dök upp från ingenstans. Jag försökte hålla min balans, men det var svårt. Jag föll handlöst till marken och jag svalde mitt skrik. Huvudet träffade en sten. Eller en annan rot. Det var för mörkt för att kunna se. Jag slöt mina ögon i några sekunder. Var så trött på allt springande. På att fly. Bara vila en liten stund, tänkte jag.

 
 
Jag spärrade upp ögonen. Stirrade på en fortfarande mörk himmel. Stjärnorna syntes in längre, de har gömt sig bakom molnen. Jag insåg plötsligt att jag fortfarande var på väg att fly. Kände mig lite starkare, jag reste mig snabbt. Tog tag i närmsta träd för att få stöd. För att inte ramla omkull. Jag lyssnade efter ljud, men det enda jag hörde var ugglornas hoanden och kråkorna skrin. Har de gett upp? Jag blödde från....överallt men det enda, det sista jag kunde göra var att kämpa en liten stund innan jag skulle dö. tänk om de får tag på mig? Känslan av att vara jagad skrämde skiten ur mig, men vad ska jag göra åt saken? Jag bet ihop av smärta och började springa. Lyssnade noga efter motorljud. Jag sprang med tårar i ögonen. Bilder flimrade för min syn. du vet, som en film som bara spelas upp...Fast under dina ögonlock. Mitt skrik ekade i mina öron. Jag hade skrikit mycket. Hur låter min röst? Det var dagar sen jag pratade, sen jag sagt ett ord. Inte ens till mig själv har jag sagt något till.
 
Jag stannade upp för att lyssna efter ljud. Långt framför mig kunde jag höra en bilväg. Ett ljud som jag längtat efter att få höra. En liten bit till 0ch sen är jag hemma! Eller iallafall borta från dem.
Så fort jag närmade mig vägen såg jag ljus så starka, de var lika klara som solen. De stack mig i ögonen occh jag följde stängslet längst vägen. Jag snubblade över mina egna fötter och mina andetag var djupa. En bit fram såg jag ett hål, ett hål dom jag skulle kunna smita igenom och ta mig ut till friheten, bara några meter till. Spänningen i kroppen tycktes reagera på minsta lilla ljud, jag intalade mig att alla djur bara tillhörde djuren. Jag tog tag i stängslet och kollade på det uppskurna hålet. Jag satte foten vid kanten av det och helt plötsligt kunde jag känna starka händer som tog tag i mitt håt bakifrån, jag skrek av fruktan och försökte slita mig loss, men det var omöjligt. Personen var alldeles för stark.En andedräkt som stank av alkohol attackerade min näsa och bedövade lukten en aning.
Är det här slutet? Är det meningen att jag ska dö? Är det såhär alla ska minnas mig? Som den försvinna flickan? Som ett offer? Jag försökte fortfarande att slita mig loss. Ett par händer tog tag i min hals och hindrade mig från att andas frisk luft. Kort därefter svartnade det för mina ögon.
 
Var det över?
 
 

 

xoxo
BblackStar

10 Saker jag alltid drömt om!

1. Bli en grym reggisör, typ världskänd och ohh yeahh! Elly siktar långt!
 
2. Träffa Alexander Skarsgård. Inte bara för att han är snygg! Han är vampyr också... och han är svensk och fattar varje ord jag säger! Han är en grym skådis!
 
3. Att vara en häxa, du vet en sån med brygder och allt skit, en sån som säger några ord och så kan jag förvandla någon till en gris eller ett slemmigt monster. Vad jag nu känner för liksom..Hur awezome vore inte det?!
 
4. Vingar! Vem vill inte ha vingar liksom? Flyga runt, slippa tågtrafiken och bara flyga var jag vill! Jorden runt om jag känner för det.
 
5. Bli författare, önskade att jag var en grym skrivare... Visst jag kan skriva men önskar jag kunde bättre.. :)
 
6. Sjunga! Jag vill kunna sjunga bra, ärligt talat så är jag antagligen tondöv...stackars männidkor som hör mig..
 
7. Bli en superhjälte! Har drömt om det ända sen jag var liten. Det bästa jag vet är att hjälpa människor så...why not liksom?
 
8. Vara med i en film! Ååå vad jag skulle vilja vara med i en film, värsta drömmen ju! Tänk dig känslan och så kan man vara vem man vill ju!
 
9. Resa jorden runt! Tänk dig att träffa nya människor, prova nya kulturer och äta ny mat? Vad är inte bra med att prova nya saker?!
 
10. Plugga i USA!!! Har drömt om det ett tag, vill gå i en skola där som heter Media Academy eller någonting, har med film och göra, fett awezome ju! :D
 
 
well.....The Walking Dead med pojkvännen nu... :)
 
 
Bjuder på en bild jag tagit & gjort... hihi :)
 
 

Just Keep Your Mind

I morse vaknade jag med värsta ångesten. Ville verkligen inte till skolan, jag hade för sovit mig och jag mådde illa, vilket jag fortfarande gör. Känner inte att jag kan koncentrera mig riktigt vilket är rätt jobbigt. Det enda jag vill just nu är att skolan ska gå bra, få lusten tillbaka liksom. Morgonen slutade att pojkvännen tvingade iväg mig och jag fick skjuts av hans mamma till tåget eftersom jag missade bussen. Jag vill bara göra någonting. hur ska livet vara? Är det meningen att man ska gå i skolan halva livet och jobba tills man dör? Är det allt livet har att erbjuda. Ärligt talat så är jag livrädd för döden....Vem är inte?
 
Fuck that shit!
 
Jag vill sova, jag vill sluta stressa, bli av med alla andra problem och bara fokusera på skolan, om det ändå var så lätt. Börjar lektionen om en kvart. Har filmproduktion och håller på att redigera en film, ska få provpapper att läsa på till nästa vecka, men det är fett enkelt!
 
Slutar runt tre, hur ska jag palla, honesly! håller redan på att bli galen av allt..Huvudvärk och illamående...Great! Funderar på att länsa biblioteket senare...
 
 
Känner mig riktigt läs sugen! Ska snart börja röra mig mot lektionen...heheh.
 
xoxo
BblackStar
 
 
 
 

Varför Är Människor Som Dom är?

Like the title says! Varför är en del människor så oerhört respektlösa, varför anklagar folk varandra och varför ska man få någon annan att lida?

Saken är den att jag är trött på den här katt och råtta-leken. Kanske är det dags att slå tillbaka? Jag vill så gärna, men så många tvivel om att jag inte kommer klara det. Är jag tillräckligt stark? Jag var inte tillräckligt stark för att stå emot alla dessa lögner. Inte tillräckligt stark för att våga ta steget på egen hand. Nej, jag behöver någon och det har jag. Flera som ställer upp, fler än bara jag som ser. Jag hade egentligen lovat mig själv, jag ska inte blanda in fler, jag ska klara mig helt själv, men på egen hand är man så svag, så ensam. En måltavla.
Hur ska man göra för att bli accepterad? Visst, finns ju en del människor som jag har stort värde för, men jag förstår inte poängen med att om jag nu betyder så himla mycket, varför vet dom inte att de sitter högt på min lista också?
Jag har bra vänner, en helt fantastisk pojkvän, vi firar halvårsdag på fredag (VAD SKA JAG GE HONOM?!!! :O ) och jag har släktingar som finns och stöttar mig.

Det var nog det jag ville få sagt, varför ska människor vara så grymma mot varandra helt utan anledning? Allt helt utan svar, man vet inte varför människor är som de är, en sak vet jag och det är att jag gör så gott jag kan, om andra accepterar det eller inte, det är deras problem, inte mitt.

Ha en bra måndag nu första dagen efter lovet! :)

xoxo

BblackStar
Kom ihåg att innan du dömer någon, måste du känna
till historia till varför de är som de är. Känn personen!

RSS 2.0