Hold Me Tight.
Hey♥
Jag kommer alltid att bry mig.
Som människa kommer jag alltid att ha drömmar, jag kommer alltid att tro och hoppas.
Jag har haft så många dåliga dagar och 2012 var riktigt tufft. Men jag klarade mobbningen i fyra år, jag klarar mig ur det här också. Även om det ibland känns som om jag dras tillbaka till mörkret så försöker jag att kämpa, att stanna kvar. Och här är jag idag. Idag känner jag mig glad. Det känns som om ingenting kan stoppa mig, men det är så lätt att man snubblar över den där gränsen av lycka till att bli ledsen.
Tänk er känslan av att känna sig värdelös, som om man inte duger till något. Man tänker "Allt är mitt fel! Varför gjorde jag så?!" Det är tankar som jag kan ha precis innan jag somnar. Men just nu försöker jag leva i nuet. Föröker att koncentrera mig på det bra stunderna. På det faktum att jag är så lycklig med min pojkvän och att vi firar vår 1årsdag nästa månad. 9 Maj ♥
Mina vänner är min familj, den familj jag valde. Jag känner sakand av många personer och jag vill att de ska veta att jag tänker på dem, men ibland är det en rädslajag har, att jag inte vågar säga något till dem för att jag är rädd att de ska vända mig ryggen. Men jag tror ändå att långt inom mig så vet jag att de aldrig skulle göra det, men ändå så är man rädd att just det ska hända.
Wish me Good luck!
xoxo
På topp idag!
Hellow!
Känner mig på topp idag!
Börjar sköta skolan bättre, vilket gör mig gladare och det gör mina lärare också glada för den delen. Jag försöker som vanligt stå alla till lags och idag har det gått bra. Det är ju som sagt inte alltid som man lyckas. Känns litesom jag har varit på gränsen av ilska (eller något) och glädje den senaste tiden. Men idag var jag pigg som en...mört? och glad som en...Cupcake!
Har inte gjort så mycket, kollat på ett avsnitt av "The Walking Dead" med min pojkvän. Sista avsnittet av säsongen, åååå det slutade så grymt spännande! Kan inte hålla mig till nästa säsong! Nicke hade slukat en monster innan han mötte upp mig på tågstationen så han var väldigt.....Flummig. :) Så underbart!
Bilden är från i somras då vi gick runt i stockholm, kolla så glada vi ser ut! :) Det är alltså jag & Nicke (min pojkvän)
Varit i skolan, och idag var vi på studiebesök på DN:S redaktion. Varit där för två år sen, inte så mycket förändring. Så lärde mig inte precis något nytt.
Min Mac-dator är helt cp! Har jag nämt det? Tror jag klantade till mig lite. Råkade ha Time-Mashine på, vilket gjorde att när jag stoppade in ett USB så säkerhetskopierade den allt på datorn till USB:t. Då fick jag liksom för mig att radera allt på USB:t och då försvann det som var på daton. Så nu funkar inte word och dokument har försvunnit och....Jag orkar inte! Ska lämna in den i skolan så att de får fixa så att iallafall word funkar, måste ju kunna skriva mina noveller och skolarbeten och allt...Vilket liv!
Råkar vara ledig från skolan i morgon, studiedag! Jippie!
Men ska till öronläkaren. Som tur är så är det inte supertidigt! Ska vara där vid två :)
Sen efter det ska jag försöka komma igång med pluggandet! Har lite uppgifter att ta igen. Inte så många, men lite. :)
Här är en låt jag bara älskar! (den är även med i en filmtrailer på en film jag bara måste se!)
xoxo
BblackStar♥
Strong Today, Strong Tomorrow. 02-03-2013
Det är så många gånger som man önskat att man varit stark, att man hade vågat ta det stora klivet. Livet är...En chokladask, du vet inte vad som rymmer i den.
Idag är det min födelsedag, yippie!...Yaaay! Eller kanske inte. Det är inte så att jag är otacksam, gud nej. Jag är väldigt tacksam för allt jag får, för alla fina gratulationer, saken är den att saker kunde ha varit bättre. Det kunde ha varit med min riktiga familj, med mina bröder och mina föräldrar. Klart jag saknar att bo hemma, men samtidigt känns det så bra att ingen styr över mig längre. Men jag känner inte dom längre. dom känner inte mig heller. Den där hemska stela känslan, den där tomma luften som är mellan oss. Det är som om....Vi är totala främlingar för varandra, men samtidigt inte. Det var inte såhär jag ville ha det. Jag ville bara ta avstånd från en person, inte helt, men jag ville få henne att förstå, att lyssna på mig och för en gång skull se mig. Men det blev helt tvärtom. Raka motsatsen. De tar avstånd eller är det jag? Jag har ingen aning. Jag försöker ta kontroll över mitt liv, över vad som händer i mitt liv. Jag är bara 17 år, borde inte ha det såhär. Om det nu finns något "borde" i allt det här. Jag söker styrkan att kunna använda energi till att gå till skolan, till att plugga, ta hand om vänner, ta kontakt med mina bröder som på ett eller annat sätt ändå tycks glida undan. Styrkan till att våga säga ifrån, orka jobba och...Det är så mycket mer än jag trodde. Att ta ansvar är stort, de flesta i min ålder behöver inte den här typen av ansvar. Jag måste typ hålla allt vid liv. Se till att ingen försvinner. Jag försöker. Jag försöker. JAG FÖRSÖKER VERKLIGEN!
Det är inte alltid som de ser att jag försöker. De är inte alltid jag har energi nog att kunna satsa hela min själ och mitt hjärta i saker jag älskar att göra. Är det fel det jag gör? Å gud vad jag önskar att jag kunde bli liten igen, bara hoppa omkring och leka, vara helt omedveten om vad livet har att erbjuda. Omedveten om framtiden. Bara få känna att man liksom lever. That's my birthday wish!
xoxo
BblackStar
