If They Would Listen To You & Me

"Om någon bara kunde se på något sätt, eller ha kraft att förstå."
 
Bara så kalla ord, ögonen som flackade runt i rummet. Han ville inte vara kvar där, ville inte prata med mig. Jag hade kanske föreställt mig att det skulle vara ett lyckligt ögonblick, ha aldrig förväntningar. Jag vet själv att jag aldrig ska ha det, jag brukar vanligtvis aldrig ha några förväntningar, men den här gången hade jag det, kanske var det fel av mig men jag kunde inte låta bli. Jag kunde inte låta bli att sträcka mig längre fram mot ljuset, men slaget mot mig kändes så oerhört smärtsamt. Som ett slag i magen. Vill han inte se mig? Vill han att jag ska lämna honom ifred. Han var så förändrad, rösten var inte hans längre, det var knappt att den bar för mig. Mållös. Ville säga något men fick inte fram något, bara om hur han mådde och vad dom säger, men det var bara korta svar på mina frågor. Han bara dök upp där, från ingenstans (från dörren, men ändå) och försvann lika snabbt som han kom.
Hur är det meningen att man ska hålla kvar någon i sitt liv när den andra personen inte verkar kämpa tillbaka? Varför kämpar de inte tillbaka? Är det av rädsla?
 
En del människor ger upp så lätt, en del är svaga medans andra är starka. Jag är stark, det vet jag idag, om inte de människor jag omger mig med inte hade sagt något hade jag kanske aldrig vetat det. Ibland älskar jag uppmärksamhet, men jag håller mig mest i bakgrunded för att jag är rädd att skjuta bort andra, rädd att de ska hamna i bakgrunden och det vill jag inte. Jag trivs med att vara jag, men ibland avskyr jag det. Så är det med alla människor.
Så är det med ens dagar, iland är dom bra, ibland är dom dåliga.

Man måste ha mod till att trotsa, mod till att våga säga vad man tycker och mod för att leva. Jag har det modet. Men det jag inte har mod för är att våga förändras. Jag är rädd för vad människor ska tycka, vad de ska säga och vad jag kommer att tycka om mig själv. Jsg låter hellre tiden förändra mig. Det finns många personer som säger att de vill förändras, men varför ska man vilja förändras? Det kommer bara röra till det för en, jag sa till en person en gång när han/hon berättade att han/hon ville förändras, jag sa: Varför vill du förändras? Vet du hur jobbigt det är? Låt istället tiden förändra dig, du behöver din energi till andra saker.
 
Jag har lärt mig att man ska ta hand om 1 sak i taget och det gör jag, per dag. Idag kanske jag tar hand om mitt liv en aning, i morgon tar jag kanske hand om skolan och dagen efter det tar jag hand om mitt liv igen. Vi kan inte bara ta hand om en sak hur länge som helst, vad skulle då hända? Men det är samtidigt svårt att handskas med flera saker samtidigt, visst, jag är tjej och jag kan göra flera saker samtidigt, jag säger bara att det inte är det enklaste som finns.
 
Ha modet att leva och glöm inte att bara för att någon säger att ditt liv är obetydelsefullt så betyder det inte att någon annan tycker samma sak. De behöver inte alltid säga att de älskar dig, de kanske gör det utan ord, var uppmärksam.
 
xoxo
BblackStar♥
 
 
 
Remember, You Are Never Alone, Even If It Feels Like It.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer på det här inlägget ♥

Här kan du skriva en kommentar till mig ♥:

Ditt namn här! ♥:
Remember me to next time? ♥

Mail? (Kommer inte att pupliceras) ♥

Blogg/Eller annan hemsida ♥:

Här kan du skriva till mig ♥:

Trackback
RSS 2.0