BblackStar

Det är så många gånger som man önskat att man varit stark, att man hade vågat ta det stora klivet. Livet är...En chokladask, du vet inte vad som rymmer i den. 

 

Idag är det min födelsedag, yippie!...Yaaay! Eller kanske inte. Det är inte så att jag är otacksam, gud nej. Jag är väldigt tacksam för allt jag får, för alla fina gratulationer, saken är den att saker kunde ha varit bättre. Det kunde ha varit med min riktiga familj, med mina bröder och mina föräldrar. Klart jag saknar att bo hemma, men samtidigt känns det så bra att ingen styr över mig längre. Men jag känner inte dom längre. dom känner inte mig heller. Den där hemska stela känslan, den där tomma luften som är mellan oss. Det är som om....Vi är totala främlingar för varandra, men samtidigt inte. Det var inte såhär jag ville ha det. Jag ville bara ta avstånd från en person, inte helt, men jag ville få henne att förstå, att lyssna på mig och för en gång skull se mig. Men det blev helt tvärtom. Raka motsatsen. De tar avstånd eller är det jag? Jag har ingen aning. Jag försöker ta kontroll över mitt liv, över vad som händer i mitt liv. Jag är bara 17 år, borde inte ha det såhär. Om det nu finns något "borde" i allt det här. Jag söker styrkan att kunna använda energi till att gå till skolan, till att plugga, ta hand om vänner, ta kontakt med mina bröder som på ett eller annat sätt ändå tycks glida undan. Styrkan till att våga säga ifrån, orka jobba och...Det är så mycket mer än jag trodde. Att ta ansvar är stort, de flesta i min ålder behöver inte den här typen av ansvar. Jag måste typ hålla allt vid liv. Se till att ingen försvinner. Jag försöker. Jag försöker. JAG FÖRSÖKER VERKLIGEN! 

 

 

xoxo

BblackStar