BblackStar

 

 

Saknaden är nog det värsta. Tomheten i ens hjärta som värker när ingen är där för att fylla det. Jag vet att jag absolut inte är ensam, varför skulle jag få för mig att jag är det? Jag har människor som stöttar mig på alla vis på alla håll. Det värker också. Vad kan jag ge dem? Vad kan jag göra för dem? De ger mig allt, de ger mig möjligheten till att vara lycklig. Men det är inte alltid jag är lycklig. Jag har så svårt att prata om den här tomheten. Det är något som saknas, något värdefullt. Jag tänker: "Ja, jag kan förlåta, jag gör allt bara för att tomheten ska försvinna. Ja, förlåta. Det är den optimala lösningen." Men sedan kommer jag liksom ihåg varför jag är såhär sårad, varför jag agerade som jag gjorde. Jag kommer ihåg varför jag kände mig så sviken, varför jag känner mig sviken. "Jag kan inte förlåta, jag är inte redo." Jag vill inte bara förlåta som om det råkade vara så att någon stal min penna, nej, det här är så mycket mer. Jag kan inte förlåta. inte än. Det är inte ofta som jag är helt ensam och det är jag glad för, för när jag är ensam fyller tegelstenar mitt hjärta och pressar ner mig mot marken. Om jag har någon omkring mig, någon som får mig att glömma för stunden är det som om tegelstenarna bara försvinner. Lättar trycket.

Jag behöver någon hela tiden, någon som förstår mig.

Så arg, men ändå mer sårad.

Jag önskar av hela mitt hjärta att allt kunde vara lättare att människor inte betedde sig så illa mot varandra. Jag önskar så mycket, men det känns som om allt är så långt, långt borta. Frågor dyker upp i mitt huvud. Frågor som: "Vad ska jag ta mig till nu?" För jag har ingen aning om hur jag ska vara, hur jag ska göra.

Grejen med att vara social är att jag har noll koll på hur man gör typ, det blir nog mer som om man slåss om uppmärksamheten med någon annan. Jag har aldrig stått i centrum och ibland önskar jag att ja vill Jag kunde stå i centrum för någon positivt, för något jag har klarat själv. inte bara alla besvikelse.

Jag tvivlar även på mitt utseende. Jag ser inte bra ut, inte tillräckligt. jag ser så många som är smala fina, bruna och fint hår, inget problem med deras ansikte, inget problem med syn eller hörsel. Det är inte så att jag skäms över hur jag ser ut, absolut inte, jag vill bara vara lite extra.